Jag var väldigt nervös och skämdes för att jag inte var mer vältränad än jag var. Det gjorde väl inte saken bättre att mina träningskläder var ett ihop plock av allt som jag faktiskt fortfarande kom in i.
Så med mina lila cykelbyxor och alldeles förstora t-shirt äntrade jag gymet.
Jag tyckte alla såg väldigt vältränade ut medan jag stod där som en barbamamma. Det var som att ha en skylt på ryggen med texten " Titta, jag är en soffpotatis och jag gillar smågodis."
Efter att ha fått barnvakt för den lilla så lyckades vi tre andra att komma iväg. C har ju en super grundkondis så hon tränade kondition i 40 min.
Peter gav sig på cykeln på en gång för att sedan ge sig på rygglyften..
Efter att ha kollar av stället med blicken så styrde jag mina steg mot den delen där flest människor stod och jobbade.Jag provade en sådan där cross trainer och då jag tittade på de andra som stod och flaxade fram och tillbaka så tänkte jag "att det ser ju inte så farligt ut".
Jag satte inställningarna på 15 min och satte igång. Efter 5 minuter hade jag svårt att andas och tog en 2 min paus innan jag startade om maskinen och gjorde 5 min till.
När jag stod där och trodde att jag skulle dö, hoppade en ung tjej på maskinen bredvid.
Hon lade nonchalant en engelsk bok framför sig, tryckte in 30 min och satte sedan igång med att flaxa utan någon som helst ansträngning. Jag kunde bara inte sluta titta. (som tur var fanns det speglar överallt så jag behövde inte glo direkt på henne.
Jag undrar när min kondis blir så bra att 30 min känns som att ligga och läsa en bok i favorit fåtöljen.
Efter 40 minuter hade vi gått igenom mitt grundprogram och det kändes rätt okej. Jag hade blivit lite trött efter att jag både hade varit nervös och sedan för att jag hade tagit i under alla övningarna för att instruktören inte skulle se hur otränad jag är. (Ha!, som om jag kunde lura honom) Men man vill ju inte bli den som de skrattar åt på fikarasten.
Jag stapplade ut i duschen och det var faktiskt den skönaste dusch jag har haft på länge.
Trots att jag trodde att jag många gånger under den timmen trodde att jag råkat hamna på ett straffläger för fångar så kändes det ganska bra efteråt.
Därför beslöt vi oss för att nästa vecka så åker vi tillbaka för att köra en gång till.
Jag tror att jag skippar boken men fyller i-phonen med lite träningsmusik. Med musik går det mesta lite lättre.
Och jag tycker visst att jag känner mig lite tajtare i hullet redan. ;-)
1 kommentarer:
Hej! Råkade ramla in på din blogg och jag vill bara säga att du inte alls ska känna dig obekväm som är (var) ny på gymmet! Jag har jobbat i perioder som instruktör på ett gym och tror att jag förstår hur det kan kännas när man kommer in i en ny miljö där det (till synes) bara handlar om ens kropp. (Jag har ju själv börjat träna en gång, då kände jag mig tunnast och spinkigast i världen när jag gick in bland alla konstiga maskiner och alla människor som visste precis vad de höll på med) Är man professionell som instruktör försöker man möta personen där den är. Kunden ska inte behöva göra sig till. Sladdrar man om sina kunders dåliga kondis på fikarasten är man verkligen inte professionell, snarare omogen. Enligt min uppfattning är syftet med en introduktion i gymmet att få kunden att känna sig trygg och bekväm i miljön och i många fall att avdramatisera det hela! Träning ska vara skönt, roligt och spännande, inte något superallvarligt! Bara att ta sig iväg och köpa ett gymkort är en fantastisk seger i sig! Fantastiskt bra att investera tid i sitt eget välmående och ta sig för att börja träna på gym. Du skrev inlägget för några månader sedan, jag hoppas att det går bra för dig! Sen måste jag bara lägga till att om jag ser en person på gymmet som ser ut att inte ha tränat så mycket tidigare, så blir jag bara stort imponerad och glad!
Hälsningar och pepp!
Skicka en kommentar